Mardrömmar om deltagande

Johanna Gustafsson Fürst inledde seminariet med att prata om boken av Markus Miessen ”The Nightmare of Participation”, som gett namn åt seminariet. Miessen vänder sig här mot synen på deltagande praktiker som ett sätt att nå konsensus, istället betonar han konflikten och konstnärens roll som oberoende outsider.

Thomas Liljenberg berättade bland annat om sitt arbete i Vårby gård och om de olika processer som kringgärdade ett aldrig realiserat projekt; att rekonstruera Haya Sofia i skala 1:1 i Vårby gård.

Shiva Anoushirvani talade om de problem som kan uppstå när man som konstnär rör sig mellan olika sammanhang och olika diskurser om konst. Hon belyste med ett exempel från ett seminarium på kanadensiska ambassaden den begreppsförvirring som kan uppstå när olika sammanhang möts.

Per Hasselberg talade med utgångspunkt från sitt eget arbete Småstugebyrån om planeringen av Stockholms förorter. Detta experiment i deltagande kan sägas ha gått från utopi till dystopi. Här var tanken att man genom att begränsa folkmängden i varje nod till 10 000 människor skulle skapa gemenskap i den lokala miljön. Detta var enligt denna tids sociala ingenjörskonst den kritiska summan för vad man som individ kan känna igen.

Nils Claesson berättade bland annat om ett projekt han gjorde med Riksutställningar som heter Minnets filmer. Här skapade han en installation som bestod av över 140 svenska familjers familjefilmer från 60-talet. Projektet pågick i flera år och ger exempel på hur tidskrävande deltagande praktiker är. Organiseringen av arbetet krävde team av assistenter och oändligt många samtal om meningen med konsten och livet.

Det efterföljande seminariet sammanfattad de olika aspekter på deltagande som kom upp i föreläsningarna. Centralt här var konstnärsrollen, eller rollen som designer, och de förföreställningar som projiceras på bäraren av denna roll. Denna roll kan upplevas som ett hinder för kommunikation, samtidigt är ofta denna expertroll en förutsättning för att kunna verka, en sort överenskommelse om spelreglerna. Det kan också finnas en ömsesidig misstänksamhet mellan olika parter, där man upplever en känsla av att bli utnyttjad av den andre.  Ofta uppstår missförstånd på grund av ren okunskap om den andres förutsättningar och ambitioner. För det mesta går detta över med tiden, när man lär känna varandra bättre. Att skapa deltagande och delaktighet runt ett område tar alltid lång tid, och den tid som krävs för nödvändig reflexion och samtal saknas tyvärr ofta. Andra problem som kan uppstå kan bero på en idé om deltagande som att alla ska vara lika, en sorts liberal demokrati som inte stämmer överens med verkligheten. Individualismen, och ett sorts kortsiktigt nyttotänkande hindrar ofta långsiktigt engagemang. Det är också ett problem att konstnärer förväntas lösa sociala kriser, terapi och estetik i ett. Ett sorts dubbelutnyttjande.

För att kunna skapa fruktbara samarbeten krävs därför ett förtydligande av: Roller, regler, deltagare, vilka olika intressen som finns, tidsperspektiv och publiker.

Posted in Uncategorized
Comments are closed.